påväg ner? NEJ, inte nu igen....
Tvi för deppiga stunder.... Jag tänker alldels för mycket på mitt liv och vad jag ska ta mig till med saker och ting. Just nu känns det bara som om allting rasar igen. Kändes så bra innan, jag hade byggt upp en bild av mitt liv, en bild av hur jag vill ha det. Nu är jag där och tvivlar och ändrar igen och det brukar aldrig bli bra. Det värsta i dessa situationer är att det finns absolut ngen att snacka med, absolut ingen som förstår. Jag önskar mig inget hellre än någon som lyssnar och förstår, ågon som vill hjälpa och och som bryr sig. Jag säger inte att jag inte har vänner för det har jag men inte den sortens vänner. Jag vill ha ett liv, livet jag alltid drömt om och som så många tror jag har.
Nej, jag har inget liv!
Nej, jag har inget liv!
Kommentarer
Trackback
