Det gör ont....
Det gör ont, fruktansvärt ont.
Ändå kan jag inte låta bli, jag mår bra av det.
Känslan av att må bra för en stund, bara en liten stund,
den är värd all smärta.
Jag avskyr mig själv för att jag låter mig behandlas på det viset,
Jag vill inte såra, jag vill inte erkänna sanningen. inte ens för mig själv vågar jag erkänna
Alla gånger jag har tänkt tillbaka på "förr" hur oerhört korkad jag va som behandlade mig själv så dumt,
Nu sitter jag här igen! Och ingen finns för att hjälpa, varken då eller nu.
Tårarna rinner sakt för mina kinder, ibland utan anledning och ibland vill jag inte tala om att det är du som orsakat mina tårar. Ibland sätter hjärnan igång och jag hör hur jag tänker gång på gång "detta är fel"....
Jag VET det är fel, det är MITT fel!
Snälla ta mig härifrån....
<3!
